Sociala ytor spelar en större roll än vi ofta tror. Forskning visar att utformningen av platsen där vi vistas tillsammans – vare sig det är på skolgården eller i en arbetsmiljö – påverkar hur vi samarbetar, kommunicerar och känner gemenskap.

Människor tenderar att samlas där det finns både fysiska förutsättningar och en känsla av tillgänglighet. Den mänskliga dimensionen i platsens utformning är avgörande för hur vi samverkar, vilket både stadsplanerare och pedagoger har anledning att förhålla sig till.

Rum för relationer

Samhällsplaneraren William H. Whyte visade redan på 1980-talet hur människors sociala beteenden i offentliga miljöer påverkas av detaljer i platsens utformning. Små, tillgängliga ytor med sittmöjligheter, viss grad av avskildhet och närhet till aktivitet visade sig vara betydligt mer levande än stora, öppna ytor utan tydlig funktion.

I skolmiljöer bekräftas detta i studier som visar att elever samarbetar bättre och upplever större trygghet i utomhusmiljöer där det finns zoner för samspel – exempelvis sittgrupper, trappor, takade ytor eller naturliga avgränsningar. Det är alltså inte bara närvaron av utemiljöer som är viktig, utan hur dessa är gestaltade.

Struktur skapar trygghet och initiativ

En kunskapsöversikt från Boverket framhåller att skolans utemiljö inte bara bör upplevas som öppen och flexibel – den behöver också vara tydlig och strukturerad. Det bidrar till att elever enklare kan förstå var olika typer av aktiviteter kan ske, vilket i sin tur skapar trygghet och uppmuntrar initiativ.

Samma principer går att överföra till arbetsmiljöer. Studier inom miljöpsykologi visar att väl utformade utemiljöer på arbetsplatser – där det finns möjligheter till spontana möten, pausytor och mindre grupperingar – ökar både trivsel och informellt samarbete mellan kollegor.

Välbefinnande som samarbetsgrund

Ett genomgående tema i forskningen är kopplingen mellan välbefinnande och samarbetsförmåga. I miljöer där människor mår bra, både fysiskt och mentalt, skapas bättre förutsättningar för tillit och kommunikation. Fysiska platser som möjliggör både social interaktion och återhämtning fungerar som stödstrukturer för relationer – i klassrummet såväl som på arbetsplatsen.

När arkitekter och planerare tänker på lärande eller samverkan är det därför relevant att se den fysiska platsen inte bara som bakgrund, utan som en aktiv komponent i det sociala samspelet.

Källor:
https://streetlifestudies.wordpress.com/wp-content/uploads/2017/06/1980_whyte_small_spaces_book.pdf
https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-livsmiljo/arbetssatt/skolors-miljo/byggnaden-och-utemiljon/utemiljons-struktur
https://stud.epsilon.slu.se/5745/7/tunhielm_j_130702.pdf
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/13574800802452658
https://stud.epsilon.slu.se/1197/1/Chronval_S_100524.pdf