Anders Szczepanski har i decennier forskat om och utbildat lärare i utomhuspedagogik. Här berättar han varför platsen vi befinner oss på är ett viktigt komplement till klassrummets lärmiljö och hur det påverkar hur vi lär oss. Han förklarar också varför arkitekter, landskapsarkitekter, byggnadsingenjörer och planerare spelar en central roll i utformningen av framtidens skolmiljöer.

Att undervisa utomhus handlar inte bara om frisk luft, fysisk aktivitet eller miljöombyte. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar för lärande – i samspel mellan kropp, plats och kunskapsinnehåll.

– Vi vet sedan länge att ökad fysisk rörelse i naturmiljöer förbättrar koncentration, impulskontroll och motivation. Men effekterna blir verkliga först när undervisningen är genomtänkt och miljön anpassad för lärande, både på skolgården och i omgivningarna, säger Anders Szczepanski, forskare och expert inom utomhuspedagogik vid Linköpings universitet.

Växelverkan mellan inne och ute

De bästa resultaten, menar Szczepanski, uppstår när undervisningen växlar mellan inomhus- och utomhusmiljöer. Då stimuleras fler sinnen och lärandet förankras i konkreta upplevelser.

– Att få ta på, mäta, röra sig och använda kroppen skapar en djupare förståelse. Ämnen som språk, matematik, naturvetenskap och teknik får en ny dimension när de förankras på platsen i skolans närmiljö – på skolgården, i gröna refuger med träd och vegetation, vid vattenmiljöer eller i bäcken, säger han.

För att undervisningen verkligen ska fungera behöver det finnas strukturer som stöder både aktivitet och reflektion. Det handlar om att skapa miljöer som erbjuder skydd från vind och sol, men som också möjliggör samling, fokus och närvaro. Med andra ord: en fysisk miljö som fungerar och samspelar med skolans lokaler och det material som finns på skolgården.

Kunskap och genomtänka fysiska miljöer

Misstag och feltänk finns det gott om exempel på. Szczepanski berättar bland annat om skolgårdar som fyllts med olika former av tränings- och lekredskap så att inga ytor finna kvar för faktisk undervisning och lärande. Han påpekar vikten av kompetensutveckling – att lärarna själva behöver utbildning i hur och när, vad, hur och varför undervisning utomhus fungerar eller inte. Annars riskerar man att försöka flytta ut skolbänkarna utan att förstå tanken bakom.

– Ett bra utomhusklassrum är inte en kopia av ett vanligt klassrum. Det ska vara något annat. Något som samspelar med platsen, erbjuder skydd men inte innesluter och begränsar ytan. Något som underlättar lärande, snarare än stör det, säger han.

Arkitekten som möjliggörare

Szczepanski efterlyser mer samverkan mellan lärare och deras elever, planerare och arkitekter. Han menar att gestaltningsfrågor alltför sällan tar avstamp i undervisningens behov – trots att just dessa frågor har stor påverkan på om utomhuspedagogiken får plats att ta form.

– Det behövs fler modeller, exempel och lösningar som skolor faktiskt kan använda. Och det är här arkitekterna kommer in i bilden. De kan vara med och skapa strukturer som underlättar, inspirerar och gör det möjligt för lärarna att ta steget över tröskeln ut på skolgården.

För att utomhusundervisning ska fungera effektivt måste den fysiska miljön vara genomtänkt och anpassad för undervisningens behov. Men lärarna behöver också rätt kompetens för att kunna nyttja den på bästa sätt. Det är först när både en väl gestaltad utomhusmiljö och den nödvändiga utomhuspedagogiska kompetensen är på plats som vi kan skapa de bästa förutsättningar för undervisning och lärande utomhus.